ass burgers
folk man tror kan ha haft aspergers syndrom: michael jackson, albert einstein & hans andersen
jag var på vup (vuxen bup) idag. frågasatte min aspergers diagnos ett tag sedan så jag skulle träffa någon från bup som kunde ge lite insight i det hela. han var megabra. kunnig på tusen olika sätt. babblade som sören om allt sånt jag inte kan sätta ord på och allt var så klokt. vill komma ihåg varenda ord och mening men det gör jag inte. jätte frusterande. jag blir lite arg på mig själv för det han sa stämde precis in på mig. känns lite som jag inte vill fatta vad det är som är asbergers för mig och därför glömmer jag allt folk säger till mig. det är asstressigt. typ hjärtklappning-vill-gråta-stressigt. känner mig dum men sen kan jag ju inte hjälpa att jag inte kommer ihåg allt viktigt. jag är himla modig iallafall sa dem och jag håller med för det stämmer. jag är megabra och det är himla okej att tycka så för det är sant. jag är bäst liksom.
fast jag önskade att jag hade bättre minne.
men man kan inte ha allt.
- mitt tyck&tänk från en vecka sedan ungefär.
vettigt folk har kommit överens om att jag har något som heter aspergers syndrom. om folk ens vet vad aspergers syndrom är så brukar dem ändå veta fel. många tror att folk med asperbergs är folk som har problem med att förstå vad andra menar med deras kroppspråk och ansiktsuttryck och har svårt för att fatta ironi och sarkasm och det är det liksom.
men detta är oftast bara passade för pojkar eftersom aspergers skiljer sig mycket mellan pojkar och flickor. 95% av allt man kan läsa om asperbergers är av och för pojkar. det är också extra svårt att se om en flicka har aspergers eftersom flickor ofta överkompenserar för sånt dem tror dem inte kan. till exempel kopierar man kanske andra som är bra på sånt man själv inte är bra på, detta får det då att se ut som om man egentligen kan det och förstår vad man gör.
folk med aspergers snöar ibland in sig väldigt mycket på ett specifict ämne, "ett specialintresse". pojkar har ofta intressen som tåg och andra transportmedel eller att ta isär makapärer och sedan laga dem igen.
Det är inte lika vanligt bland flickor. En psykolog sa till mig en gång att pojkar med Aspergers Syndrom kan samla på kartor eller böcker medan flickor istället samlar på konflikter. Många flickor med Aspergers Syndrom tycks alltid hamna i konflikter med kompisar, lärare och (kanske framförallt) familjen
- enligt denna sidan.
detta stämmer mer på mig tycker jag. inte så mycket längre men när jag var yngre var jag trotsig mot iprincip allt och alla. speciellt lärare och min familj. alla hade fel och var taskiga, tyckte jag.
jag kanske inte passar som en stereotyp-aspie & det är nog därför jag ifrågasatte diagnosen. allt jag läste handlade om fel saker. jag tycker ju det är svårt att planera och hålla sig till sånt. jag har till exempel tusen listor i mitt rum med saker som jag borde göra. jag grubblar sönder saker som man egentligen kanske bör glömma precis efter dem har hänt. men kroppsspråk och sarcasm har jag noll problem med.
Många flickor med Aspergers syndrom beskrivs som extremt kravundvikande och kan försöka komma ur situationen genom att prata om annat. Att klaga över olika mindre krämpor kan också vara ett sätt att slippa krav. Svårigheter med att välja och fatta beslut är också vanligt. Detta kan leda till att man blir handlingsförlamad i ganska enkla vardagliga situationer, som till exempel att komma i väg till skolan, för att man inte kan välja vad man ska ta på sig. - härifrån
nu är det inte lika extremt kan jag tycka men hur rädd blir jag inte när folk säger till mig att jag borde gå och skaffa glasögon? jo, megarädd för tänk så betalar jag tusen kronor för ett par som inte alls är rätt och så har jag bara mig själv att skylla. fy sören, sånt vill jag inte vara med om. så det har jag undvikit ett par gånger. men jag är bättre nu än jag var ett år sedan. man lär sig ju. vad suger jag på, hur kan jag göra det bättre? & vad är jag bra på, hur kan jag använda det till exempel i ett grupparbete eller i ett yrke?
jag har nog kännt att jag var en aning annorlunda sen jag fick tvång, typ är jag var tolv. men inte megaannorlunda eller utanför. jag trodde att så fort allt tvång försvann så skulle allt konstigt försvinna också. detta med att jag blir nervös över att träffa folk eller göra bort mig antog jag bara hände för att jag hade dåligt självförtroende pga tvånget. tyckte ju det var askonstigt & det är det ju. sen trodde jag alla saker som var knasiga med mig bara var lite sådana saker man har som är charmiga. men nu vet jag varför jag är proffs på att organisera och varför jag glömmer vägen till olika gator. jag klipper helt enkelt bort en svängning i kartan i hjärnan iiksom elelr något sånt bara för att det är så jag tänker.
men man är nog ganska charmig ändå. så att ehh.
att simma med hajar
det är liksom såhär att ibland måste man leta extra mycket och extra noga var man nu la den där modigheten. den finns ju, den är där någonstans, det vet man, men är den borttappad så är den borttappad. men den finns iallfall ändå för den existerar liksom på grund av att du själv gör det.
idag hittade jag den.
någon kall dag i april fick vi en massa information. det ska vara musikal på koncerthuset nästa år och ni får vara med! gud vad läskigt, tänkte jag. fan vad kul, tänkte alla andra. jag ska inte göra det, är du knäpp, sa jag till folk som frågade. sen föll jag för grupptrycket och för det sköna lilla trycket inom mig med.
du kan ju, du kan.
aa, jo, kanske, jag kanske kan.
så jag anmälde mig ett par dagar sedan.
direkt när mamma eller pappa låste ytterdörren räknade jag till 60. nu har dem kommit ner till första våningen iallfall, nu är det okej. nu är det okej att träna. så jag tränade. sjöng så högt jag kunde, så mycket det gick, provade och testade hur högt jag kunde nå, hur lågt jag kunde gå. och oftare än inte kändes det bra. där satt den liksom! jag mår bra av sånt här.
idag var den dagen jag inte hade varit nervös inför. men igår när jag gick och la mig kunde jag inte sluta tänka på idag. hur jag skulle sjunga så högt jag kan inför folk jag inte ens träffat förut. inför vilket folk som helst som inte var jag. det kommer gå bra, tänkte jag klockan elva men sen blev klockan tolv och ett och två och jag var fortfarande vaken. sen vaknade jag och var så nervös att jag inte orkade gå på matten.
och så satt jag där. i den blåa soffan vid sal nummer 12. klockan var strax 16.50 och jag hade pratat med folk jag inte hade pratat med förut och pontus och jag hade sjungt harry potter sånger hela dagen medans de andra dansade. och alla andra var färdiga och jag var sist och nu skulle det bli min tur. jag sa hejdå pontus, nu måste du gå, du får inte höra och sen blev jag inkallad.
sen sjöng jag.
fin röst, sa dem.
oj. tack sa jag.
är det första gången du sjunger inför någon?
ja. allra första.
kom igen på torsdag.
okej, då gör jag det, sa jag.
sen kändes det som jag skulle kunnat springa sexton mil och sjungit hela vägen.
ord som är bra att lyssna på
det är så himla härligt när man finner dem människorna man bara kan babbla till, dem som aldrig tänker 'åh vad hon är jobbig' utan bara låter en dumpa hur mycket som helst på dem. ibland kan något lyckat även sägas. nedanför är ett par fina meningar som jag tycker är lite extra bra och viktiga.
"For most of history, Anonymous was a woman."
~ Virginia Woolf
"You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life."
~ Winston Churchill
"But time is like the ocean, you can only hold a little in your hands."
~ Josh Pyke
"But who prays for Satan? Who, in eighteen centuries, has had the common humanity to pray for the one sinner that needed it most?"
~ Mark Twain
"I have the world’s largest collection of seashells. I keep it on all the beaches of the world…perhaps you’ve seen it."
~ Stephen Wright
"Never fear shadows. They simply mean there’s a light shining somewhere nearby."
~ Ruth E. Renkel
"The animals of the world exist for their own reasons. They were not made for humans any more than black people were made for whites or women for men."
~ Alice Walker
"To hear many religious people talk, one would think God created the torso, head, legs and arms, but the devil slapped on the genitals."
~ Don Schrader
"A fox is a wolf who sends flowers."
~ Ruth Weston
"I think masturbating is the most creative that you’ll ever be. You’re creating this whole scenario in your head for just, say, five to ten minutes, just to please yourself. And people do it every day and don’t realize how it’s a total art form. Does that sound gay? No, but it’s true! All these insane thoughts go though your head, like all these crazy mass images and information, like creating people that your really into, creating this whole situation in your head, like of your best friend you grew up with, or your high school gym teacher or whatever, just to have an orgasm! And that’s awesome; that’s what photography is about, making images to please yourself."
~ Ryan McGinley
Personality is the glitter that sends your little gleam across the footlights and the orchestra pit into that big black space where the audience is."
~ Mae West
"To me, there is no greater act of courage than being the one who kisses first."
~ Janeane Garofalo
~ Virginia Woolf
"You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life."
~ Winston Churchill
"But time is like the ocean, you can only hold a little in your hands."
~ Josh Pyke
"But who prays for Satan? Who, in eighteen centuries, has had the common humanity to pray for the one sinner that needed it most?"
~ Mark Twain
"I have the world’s largest collection of seashells. I keep it on all the beaches of the world…perhaps you’ve seen it."
~ Stephen Wright
"Never fear shadows. They simply mean there’s a light shining somewhere nearby."
~ Ruth E. Renkel
"The animals of the world exist for their own reasons. They were not made for humans any more than black people were made for whites or women for men."
~ Alice Walker
"To hear many religious people talk, one would think God created the torso, head, legs and arms, but the devil slapped on the genitals."
~ Don Schrader
"A fox is a wolf who sends flowers."
~ Ruth Weston
"I think masturbating is the most creative that you’ll ever be. You’re creating this whole scenario in your head for just, say, five to ten minutes, just to please yourself. And people do it every day and don’t realize how it’s a total art form. Does that sound gay? No, but it’s true! All these insane thoughts go though your head, like all these crazy mass images and information, like creating people that your really into, creating this whole situation in your head, like of your best friend you grew up with, or your high school gym teacher or whatever, just to have an orgasm! And that’s awesome; that’s what photography is about, making images to please yourself."
~ Ryan McGinley
Personality is the glitter that sends your little gleam across the footlights and the orchestra pit into that big black space where the audience is."
~ Mae West
"To me, there is no greater act of courage than being the one who kisses first."
~ Janeane Garofalo
look up if you like me. look up if you like me. look up if you like me.
Usch. Ni vet såna dagar då man bestämmer sig för att sluta bry sig, bestämmer sig att livet det fixar man imorgon istället. Såna då man tänker att imorgon kommer jag hinna laga mat och cykla och göra noveller och konspirationsteoriarbeten och städa gaderoben och man äter allt som finns, somnar nästan i badet, sen får pappa hjärtklappning och allt som finns att göra är precis ingenting. Dem dagarna ni vet. Då tycker jag synd om mig själv och kollar på Cassies del av tv-serien Skins från 2007. Och sen tycker jag synd om mig själv, tycker synd om mig själv, tycker synd om mig själv x 10000
engelska låter konstigt på svenska
söndagar brukar vara jobbigast, i alla fall i mitt huvud. då vill jag vara modig och ändra allt som finns så jag har ett helt nytt liv på måndag. vill bli smalare och mörkare och gladare och självständigare och säkrare och längre och högljuddare och grönare och snällare och bättre på matte och bäst i hela världen. det är sällan något större än att jag färgar håret som händer på en söndag. men det kan ju göra stor skillnad på ett sätt det med och det är känslan som räknas så söndagar brukar trots allt vara ganska mysiga.
denna helgen har varit ganska så kaos. alla andra verkar tycka att den var okej men jag tror inte dem vet vad jag vet eller ser saker som jag ser dem. blir arg och ledsen och vill inte längre ha ett nytt liv på måndag. vill ha samma liv och skrika och slå folk som stör mitt lungn i det livet jag faktiskt lever. fan ta dem som gör de fina människorna i mitt liv ledsen. fan ta dem. gillar dem inte, fyfadderutan bara!
denna helgen bytade jag sjuttionio enkronor mot två halsband. så händelserikt gjorde jag det. ändå blev det så mycket knas.
vecka fyrtiotre (från 27/10)
Senaste gången jag ropade på dig kom du efter ett tag. Efter flera långa, dumma tag. Hej, det är sent. Jag är ledsen, kan du komma?
Jag ropade, du steg in i duschen. Jag ropade, du klädde på dig. Jag ropade, du satt vid min säng. Jag skrek och du skrek.
Sista gången jag ropar på dig kanske är imorgon eller idag. Eller nästa vecka. För nästa vecka är det höstlov och jag kommer stanna på mitt rum. Du kommer komma hem och säga hej och jag måste låstas som om du inte finns. Måste glo på datorskärmen och tvinga mina ansiktsmuskler att stelna. Måste bry mig så lite som det går.
Jag är rädd att du ska straffa honom så jag ska straffa dig. Jag ska låtsas som om du inte ropar, jag ska visa dig hur en värld utan mig ser ut. Du ska fatta att du inte vill välja miljoner över mig. Du ska be om förlåtelse och be att min blick landar på dig igen.
Du ska fatta annars är du död. För mig i alla fall. Jag vill inte leva utan dig.
Första gången jag ropade på dig var du redan där. Andra gången kom du på studs. Du behövde inte ens springa för du stod tätt intill. Jag bara ropade och plötsligt fanns du hos mig.
Nu ska jag ropa tyst.
Jag ropade, du steg in i duschen. Jag ropade, du klädde på dig. Jag ropade, du satt vid min säng. Jag skrek och du skrek.
Sista gången jag ropar på dig kanske är imorgon eller idag. Eller nästa vecka. För nästa vecka är det höstlov och jag kommer stanna på mitt rum. Du kommer komma hem och säga hej och jag måste låstas som om du inte finns. Måste glo på datorskärmen och tvinga mina ansiktsmuskler att stelna. Måste bry mig så lite som det går.
Jag är rädd att du ska straffa honom så jag ska straffa dig. Jag ska låtsas som om du inte ropar, jag ska visa dig hur en värld utan mig ser ut. Du ska fatta att du inte vill välja miljoner över mig. Du ska be om förlåtelse och be att min blick landar på dig igen.
Du ska fatta annars är du död. För mig i alla fall. Jag vill inte leva utan dig.
Första gången jag ropade på dig var du redan där. Andra gången kom du på studs. Du behövde inte ens springa för du stod tätt intill. Jag bara ropade och plötsligt fanns du hos mig.
Nu ska jag ropa tyst.