jag glömde

folk man tror kan ha haft aspergers syndrom: michael jackson, albert einstein & hans andersen

jag var på vup (vuxen bup) idag. frågasatte min aspergers diagnos ett tag sedan så jag skulle träffa någon från bup som kunde ge lite insight i det hela. han var megabra. kunnig på tusen olika sätt. babblade som sören om allt sånt jag inte kan sätta ord på och allt var så klokt. vill komma ihåg varenda ord och mening men det gör jag inte. jätte frusterande. jag blir lite arg på mig själv för det han sa stämde precis in på mig. känns lite som jag inte vill fatta vad det är som är asbergers för mig och därför glömmer jag allt folk säger till mig. det är asstressigt. typ hjärtklappning-vill-gråta-stressigt. känner mig dum men sen kan jag ju inte hjälpa att jag inte kommer ihåg allt viktigt. jag är himla modig iallafall sa dem och jag håller med för det stämmer. jag är megabra och det är himla okej att tycka så för det är sant. jag är bäst liksom.

fast jag önskade att jag hade bättre minne.

men man kan inte ha allt.

- mitt tyck&tänk från en vecka sedan ungefär.


men detta är oftast bara passade för pojkar eftersom aspergers skiljer sig mycket mellan pojkar och flickor. 95% av allt man kan läsa om asperbergers är av och för pojkar. det är också extra svårt att se om en flicka har aspergers eftersom flickor ofta överkompenserar för sånt dem tror dem inte kan. till exempel kopierar man kanske andra som är bra på sånt man själv inte är bra på, detta får det då att se ut som om man egentligen kan det och förstår vad man gör.

folk med aspergers snöar ibland in sig väldigt mycket på ett specifict ämne, "ett specialintresse". pojkar har ofta intressen som tåg och andra transportmedel eller att ta isär makapärer och sedan laga dem igen.
Det är inte lika vanligt bland flickor. En psykolog sa till mig en gång att pojkar med Aspergers Syndrom kan samla på kartor eller böcker medan flickor istället samlar på konflikter. Många flickor med Aspergers Syndrom tycks alltid hamna i konflikter med kompisar, lärare och (kanske framförallt) familjen
- enligt denna sidan.
detta stämmer mer på mig tycker jag. inte så mycket längre men när jag var yngre var jag trotsig mot iprincip allt och alla. speciellt lärare och min familj. alla hade fel och var taskiga, tyckte jag.

jag kanske inte passar som en stereotyp-aspie & det är nog därför jag ifrågasatte diagnosen. allt jag läste handlade om fel saker. jag tycker ju det är svårt att planera och hålla sig till sånt. jag har till exempel tusen listor i mitt rum med saker som jag borde göra. jag grubblar sönder saker som man egentligen kanske bör glömma precis efter dem har hänt. men kroppsspråk och sarcasm har jag noll problem med.

Många flickor med Aspergers syndrom beskrivs som extremt kravundvikande och kan försöka komma ur situationen genom att prata om annat. Att klaga över olika mindre krämpor kan också vara ett sätt att slippa krav. Svårigheter med att välja och fatta beslut är också vanligt. Detta kan leda till att man blir handlingsförlamad i ganska enkla vardagliga situationer, som till exempel att komma i väg till skolan, för att man inte kan välja vad man ska ta på sig. - härifrån

nu är det inte lika extremt kan jag tycka men hur rädd blir jag inte när folk säger till mig att jag borde gå och skaffa glasögon? jo, megarädd för tänk så betalar jag tusen kronor för ett par som inte alls är rätt och så har jag bara mig själv att skylla. fy sören, sånt vill jag inte vara med om. så det har jag undvikit ett par gånger. men jag är bättre nu än jag var ett år sedan. man lär sig ju. vad suger jag på, hur kan jag göra det bättre? & vad är jag bra på, hur kan jag använda det till exempel i ett grupparbete eller i ett yrke?

jag har nog kännt att jag var en aning annorlunda sen jag fick tvång, typ är jag var tolv. men inte megaannorlunda eller utanför. jag trodde att så fort allt tvång försvann så skulle allt konstigt försvinna också. detta med att jag blir nervös över att träffa folk eller göra bort mig antog jag bara hände för att jag hade dåligt självförtroende pga tvånget. tyckte ju det var askonstigt & det är det ju. sen trodde jag alla saker som var knasiga med mig bara var lite sådana saker man har som är charmiga. men nu vet jag varför jag är proffs på att organisera och varför jag glömmer vägen till olika gator. jag klipper helt enkelt bort en svängning i kartan i hjärnan iiksom elelr något sånt bara för att det är så jag tänker.

men man är nog ganska charmig ändå. så att ehh.