jag glömde

Senaste gången jag ropade på dig kom du efter ett tag. Efter flera långa, dumma tag. Hej, det är sent. Jag är ledsen, kan du komma?
Jag ropade, du steg in i duschen. Jag ropade, du klädde på dig. Jag ropade, du satt vid min säng. Jag skrek och du skrek.

Sista gången jag ropar på dig kanske är imorgon eller idag. Eller nästa vecka. För nästa vecka är det höstlov och jag kommer stanna på mitt rum. Du kommer komma hem och säga hej och jag måste låstas som om du inte finns. Måste glo på datorskärmen och tvinga mina ansiktsmuskler att stelna. Måste bry mig så lite som det går.

Jag är rädd att du ska straffa honom så jag ska straffa dig. Jag ska låtsas som om du inte ropar, jag ska visa dig hur en värld utan mig ser ut. Du ska fatta att du inte vill välja miljoner över mig. Du ska be om förlåtelse och be att min blick landar på dig igen.

Du ska fatta annars är du död. För mig i alla fall. Jag vill inte leva utan dig.

Första gången jag ropade på dig var du redan där. Andra gången kom du på studs. Du behövde inte ens springa för du stod tätt intill. Jag bara ropade och plötsligt fanns du hos mig.

Nu ska jag ropa tyst.